ibland blir det bara för mycket.

Jag vet att man inte ska skriva om för privata saker i en blogg som alla kan läsa. Men jag antar att ni vill ha en förklaring till mitt humör, beteende osv. Alla har motgångar i livet, alla mår dåligt någon gång, alla kommer någon gång känna att dom bara vill bort från allting. Det finns stunder för vissa, för vissa går det i perioder. Det känns som min period har vart ett bra tag nu. Ibland blir det för mycket helt enkelt. För mig finns det få stunder då jag känner riktig lycka. Och när dom stunderna väl kommer , vill man bara stanna tiden och bara finnas och leva i dom underbara stunderna. Jag kan säga rakt ut att jag mår inte bra, jag är ofta ledsen, känner mig helt .. jag vet inte ens , finner inga ord.

Folk som läser detta tror säkert att jag tycker synd om mig själv. Men i detta fallet handlar det nog inte om det. Visst jag kan tycka det är skit jobbigt att vara ledsen, känna sig osäker och alltid ha en stor klump i magen. Om det är att tycka synd om sig själv, så ja. Då tycker jag faktiskt synd om mig själv. Jag kan inte förklara så att någon förstår, det kommer ingen någonsin göra. Det finns bara en som vet hur det känns och det är jag. Bara jag.

Jag är så otrolig tacksam över att jag har min familj och släkt, min otroligt underbara pojkvän & mina vänner. Utan er hade jag aldrig kommit såhär långt. Just nu känns det som jag bara dras ner i ett svart hål och inte kan komma upp. Jag är för svag för att kämpa, har förlorat för mycket för att orka.

Det låter som om jag just skrivit ett avskedsbrev och tänker ta livet av mig. Men kan säga att jag är inte där, i varje fall inte än. Och jag tänker göra allt för att inte hamna där. Känner mig bara så .. jag vet inte, det finns inga ord.